den här snubben är mördarkatten, han är smärt och fin, gapig och vig, och lämnade tydligen gåvor till sina förra människor i form av döda smådjur, man tänker ju inte så ofta på husdjur som GULLIGA MÖRDARE, men det är dom ju, katters totala brist på takt och ton är ganska befriande, glor på en som VADDÅ? och så dessa lena magar, den totala gulligheten, det mjuka varma, det hade tillochmed gjorts studier på att spinnandet påskyndade mänsklig läkning, bara det är rätt häftigt, den här snubben spretar med benen rakt ut och spinner och dreglar och vill därifrån samtidigt, när man håller honom, och han anfaller brev, om man inte är hemma när posten dimper ner, då får man skylla sig själv, är man hemma då kommer han och gapar och talar om att posten kommit, så man kan plocka upp den från golvet, är man inte hemma händer det att han tröttnar på att den ligger där och skräpar och attackerar den, fullt naturligt beteende, för en katt, igår när jag kom hem låg ett viktigt (ja det såg viktigt ut) brev halvt uppätet på hallgolvet, idag hörde jag hur det prasslade i posten i hallen och jag röt allt vad jag kunde åt katten, dock var det inte katten utan hyresvärden som var hemma och öppnade sin post, han blev lite snopen när jag gapade på honom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar