meh

det har varit ett märkligt år
tjugohundra femton

började riktigt dåligt
slutar betydligt bättre

det jag var ledsen för 2010 och det som tog emot då
och som har varit min black om foten hela livet
det som hållit mig tillbaka
löstes av en man som bad mig gå på yttersidorna
av fötterna
och där jag flaxade fram i det lilla rummet
sa han att ja det är självklart
och så var femtio års oro över

jag är lyckligare nu än jag någonsin varit

lugn och glad
hjärnan funkar och omställningstid behövs inte längre

sen kommer det ju att ta tid att reda ut allt detta
som min hjärna satt käppar i hjulet för

men jag är inte förlamad längre
och jag kan sätta igång med saker utan att simma igenom en sjö av sirap
med ett ankare om foten

jag är skitbra
och jag har fått den hjälp jag behöver för att
kunna visa det

puss

halli hallå

nu tänker jag göra en samtidskommentar

jag hatar fulla snubbar, snubbar och alkohol är det värsta jag vet

och jag vet mycket hemska saker


men kvinnohatande killar som tror att de har sån status

att de kan säga vad för skit som helst

det är det absolut äckligaste jag vet

bajs är roligare

och bajs kan inte prata

när jag var tjugo, gick jag gatan fram i Borgholm en midsommar

ett gäng seglarkillar stod där i sina vita byxor

och de där fula bruna skorna med vita sulor

ägde aldrig sådana

den fulaste av killarna, ja det är oftast den med lägst status

som försöker imponera på de andra genom att göra säga något "roligt"

han sträckte ut sin arm och nöp mig i bröstet

alla killarna skrattade, jag stannade vände mig om och klämde honom

på pungen, hårt som fan, grab twist and pull, amerikanskt självförsvar

ingen kille skrattade, de hotade med att spöa mig, hatar snubbar, hatar fulla snubbar, hatar fulla snubbar

i grupp

hör hur mitt hjärta sjunger i dig

jag är trött i ögonen, ljuset, mörkret och de skumma eftermiddagarna
datorn sjunger på sista versen och jag jag drar en lyckosuck varje gång
den susar igång, jag lyssnar på böcker, idag lyssnar jag på Katedralen vid havet
mycket av det jag läser råkar röra vid det som rör mig just nu
synkroniciteter, jag vet inte varför jag väljer att lyssna som jag gör, det handlar
ofta om ren lust, nåt som rörs, dumheten jag gjorde när jag läste Felicia försvann, samma dag som min dotter flyttade för två år sen var kanske lite väl grov, jag förstår tyvärr alla andras ståndpunkter,
vid anfall av självömkan önskar jag att det fanns fler som förstod mig, fast vad skulle det vara bra för, tänker att jag tar skit emellanåt utan att försvara mig, jag bara tar emot och tänker ja jag förstår din syn på mig, men om jag röt i nån gång, jag skulle ju inte få stå oemotsagd,
så jag sitter och för samtal i mitt huvud eftersom jag då får prata till punkt, kanske borde jag skriva mer, då för jag ut orden ur huvudet, kanske vore det nåt, jag läste en bok om en ung kvinna, Ida Simons bok Timmen före midnatt, om hur tiggarna kom skramlande längs vägen i kvällningen, de halta och lytta, byrackor och skränande barn, drev fram som en lavin genom gatorna. Hur de fina människorna bjöd en speciell man på mat och konversation. Hur man skärskådade kläderna, fina, men välanvända, lite glatta på låren byxbaken och ärmarna. Att rabbinen gjorde den perfekt tillagade maten som hustrun satte fram till honom, oätlig genom att peppra och salta den så hårt, och vid frågan på varför bara svarade, bara gud är perfekt, det är en ren hädelse att försöka. Jag erkänner min ofullkomlighet. Erkänner en makt högre än mig själv. Trådar i mänsklighetens väv som binder oss samman, persiska mattor som avslutas mitt i en rad, gör den ofullständig, endast gud är perfekt. Botched, programmet på tv om folk som opererat nästan ihjäl sig, man ska göra sitt allra bästa, vara perfekt, aldrig gå sönder.
Vem har sagt att just du skall ha strumpor och skor vs Nudistens polska.
Någonstans inne i allt detta simmar vi, dagens människor, jag jobbar med min skam, min skuld för min skull. Jag låter tråden löpa, sätter fast pärlor vid tyg, på måfå, för att jag kan, och gläds åt hur vackert det blir, utan regler utan mönster, bara ren lust.

ett år

idag är det ett år sen vi begravde pappa

livet tar strupgrepp på en och man vet inte riktigt hur man tar sig ur, ska jag sikta på ögonen, eller knäna?

eller ska jag bara gå vidare och låtsas att det regnar

soff

jag sitter i soffan med den lilla katten sovande bakom mig
den andra katten ligger under täcket
och har slutat att snarka
han kan vara schrödingers katt
både levande och död
den lilla katten trycker sin mage
mot mig, och som vanligt har jag
för stora underbyxor som har halkat ned
så han ligger med sin päls mot min hud
och han är sådär len att man vill sätta sig på honom
stoppa ner honom i byxorna
precis som man stoppade in
mjuka saker i overallen som barn och studsade glad nedför trappan

under det gröna täcket

under

det gröna täcket ligger den tjocke katten

han gillar när man bygger en koja åt honom

den lilla pratkvarnen slickar min hårbotten och fnyser

av de långa hårstråna

jag såg filmen om Christina Lindbergs karriär igår

jag tänker mycket på sånt

livet, livet, liksom

.

snarkare i solsken

nyss kikade månen in genom vädringsfönstret

vaknade i morse med vetskapen att musikalen jag skrivit och sjungit i drömmen var för evigt försvunnen
men bra var den

Kram, kram, karamell

svårt att se kanske, men hon har samma öron som han, och den runda fina pannan

ett sista godnatt

och hjärtat svämmar över, vad vem, hur och vaddå

jag går fortfarande med fötterna inåt.

nästan ett år

det har gått många dagar sen han drog
sen min pappa dog
de sista tre åren avslutade han alla samtal med
och tänk att jag lyckades sluta röka
han började röka vid femton
hade ett uppehåll på fem år
när jag var liten, sjuttitalsfarsan
sen tog han en snus och kunde inte sluta
han rökte hysteriskt

på den egna toaletten, bredvid pannrummet
där hans jobbkläder hängde
samlades doftbomben
lukten av olja och cigarettrök
en metallsmak som sitter i gommen
straxt bakom näsan

som det svarta snöslasket som sitter på
bilens stänkskydd om vintern

ibland saknar jag den
undrar hur jag ska få uppleva den igen
som en lakrits med röksmak
och isglass, krasande fyller den
min mun och sipprar ut genom näsan

sen rökte han tills han fick lunginflammation
de luxe, och fick ligga på sjukhus
så 77 minus tre blir 74 och
74 minus tjugo, det blir 54 års
rökande, mycket cancer blev det

väldigt mycket och väldigt fort

nu kommer slagregnet

augusti

oh nej håret växer som ogräs, den varma och fortfarande skarpa augustisolen tvingar ut folk på helgpromenader, satt i Pildammsparken och glodde på joggare, drösavis av dem, fler än getingarna, sen bort till skuggan bakom bibblan, öliga gubbar som lät petank i en berså och jag låg och kikade på kanalen där en gondol gled förbi, kära Malmö jag vill vara kvar här, men på tisdag behöver jag en ny bostad, jag och alla hundratusentals unga människor som dräller över cykelvägarna (det tar nån vecka att bemästra ögon i nacken tekniken) min döda punkt ligger på vänster sida, jag har reumatiskstel nacke och kan knappt vrida huvudet åt vänster, det kan bli min olycka, men det är så mycket annat som står före i kön så, men augusti har varit fint, många drömmar har slagit rot

mås det

det var soligt och blåsigt och måsungarna kurade i sanden

ack du lilla måsunge

matälskaren

flytta på dig annars får du en smäll

Jag var alltså ett oerhört kräset, känsligt och modersbundet barn.

esther williams hade ljusblå ögonvitor

själv leker jag med paint

sagan om den grå damen comes to mind

pissljummet i augusti

Jag lämnade de gamla katterna ifred och cyklade till stranden på de roliga cykelvägarna, förbi kyrkogården, den där parken, det där stora huset med bruna (typ lärkträd) bräder på tvärsen och sen över ån eller kanalen och så förbi stationen sen ut förbi den där lekplatsen där de spelar in sommarlovsmorgon sen förbi hundbadet och sen hamnade jag vid brygga tre som jag verkar gilla. Så stannade jag där tills kvart över fem, sen var det dags att cykla hem.

 Katterna hade inte ens märkt att jag var borta.

fågel, fisk eller mittemellan

falköga

 laserkatt i tipi

nej inte blixt mittinatten

cyklande dam

Jag gav mig ut på en cykeltur, i det skånska landskapet, såg hästar, åar, fält och annat, hittade tre fyrklövers när jag stannat, tänkte cykla till min systers hus, i ett anfall av lyckorus, men jag cyklade snett, i ett landskap jag aldrig tidigare sett, mer än från ett tåg på en räls, jag cyklade en timma, två timmar hamnade  i ett slukhål som om jag cyklade utan mål, men jag hamnade rätt, jag kom fram till slut, sen fikade vi i min syrras hus, hennes två små barn gjorde många bus, sen skjutsade de mig hem med cykeln därbak, och nu är jag ganska spak, men när jag orkat sätta kedjan rätt igen, kan det hända jag tar mig en andra sväng.

JAG ÄLSKAR DIG

ge mig mat

men vänta då!

cyklar runt på måfå

detta var en himla fin tapet, min kompis hittade den i sitt kök i Tallkrogen

själv cyklar jag runt och andas sommar, träd och blommor och känner mig som en såndär gråhårig tant som slänger sig i diken för att plocka blommor, på Öland om somrarna till exempel ser man enorma tantbakar som sticker upp ur det höga gräset och nån sur gubbe som står vid en bil och röker, eller det kanske var så för länge sen på saab 99ornas tid, tror att morfars bror Gustav hade en, alla hade tydligen en bror som hette Gustav på den tiden, mormors fosterbröder hade typ skjutit tummen av sig allihopa, vid råttjakt och sånt kul

i min systers nya hus, en och annan tapet, som snart inte längre syns, ett härligt sextitalsbygge skulle jag tro, med egen bar i källaren, bagarns barn åt aldrig färska bullar, skomakarns barn sprang barfota, och snickarens barn gillar nya projekt, ett ode till vår far som oförväget kastade sig in i olika saker, just idag tyckte jag att han var här, det luktade friskt luft, betong och spik, om ni visste vad jag älskar den doften, och nysågat trä, själv har jag köpt dammsugarpåsar, alltid dessa påsar, katterna slänger sig upp i fönstret och gömmer sig i sängen

svettigt och sådär

söndag

hamnade på en rolig inspelning,ibland går jag alltså utanför min comfortzone, precis som fantomen vandrar på stadens gator, det här var väldigt roligt, vi skulle ta selfies, mvh mvg va?

rulla in en boll

katterna har uppfunnit en ny slags rullgardin

som en hängmatta man snurrat in sig i

likt en hängande kåldolme

kanske rentav förpuppats

I Hjärup hittade jag årets första fyrklövrar

tre stycken för att vara exakt, i ett kluster bakom bibblan

på en av gatorna, med kvinnonamn, jag vet man hajjar till, vilka är de vad har de gjort, och varför hajjar man till , ge oss fler så att man slutar bli förvånad liksom

men där satt fröken B och katten Bolton och snackade, eller om det var Elton? Men hon sa så vackert till mig, "du som är kattexpert!" Visst älskar man dessa barn som fattar hur världen är, sen sprang hennes bror efter tåget på perrongen och vinkade, idag skulle de se på Hasse Kvinnaböske på sommarlovstvinspelning, mina barn glodde på Tippen och Salve.

Vale

Drömmar

drömmer så glada trevliga drömmar
fullt med kärleksfulla människor
hen säger till sin vän "jag älskar dig"
vänder sig mot mig med smultronröda läppar
"och dig"

och jag försökte kissa i en plastpåse
hela golvet blev en sjö

visste inte att jag hade det i mig

precis innan jag vaknar sjunger Tracey Chapman "I'm sorry!"

dag tre av drömmar, samma människor
plus nån ny, som jag varligt lägger på rygg
för den pratar för högt och tränger sig emellan
och säger, att det finns inte tid för dig nu
jag har inte sett hen på ett halvår
och lägger armen om huvudpersonen

varpå en människa
med Tom Hardys frisyr
den han hade i madmaxintervjun
när någon frågade om han tyckte
det var jobbigt att vara i en kvinnofilm
sprang efter den vrålande nedlagda

jag gör stordåd i dessa drömmar
får den kärlek som jag förlorat

och det är trevligt
även om det inte är på riktigt

solkatterna

Kenzo blir så himla bra på bild.