jag skrev några korta pjäser, i stunder av skilsmässa och förbannelse, och skickade in dem till sveriges radio, ja det var mest för att få höra bosse löthen säga mitt namn i radio, det var ju 90tal, iallafall blev två av dem uppförda, den om hitlers mamma lästes av irma schultz och den om den vegetariske pojkvännens plötsliga död av mona seilitz, jag har dem på kassettband i en låda, jag skulle vilja lägga upp dem här, det är bland det bästa jag gjort, jag vill minnas att mamma spelade upp dem för mormor och morfar i köket, mormor som alltid slog ihop med händerna och sa på sin gulliga småländska, "vad ska det då bli av dig, du kan ju hitta på du" bara det att hon tog mina våldsamma fantasier som bra initiativ gör mig helt gråtfärdig
Jag var i Kalmar i söndags.
jag hastade gråtande genom stadsparken
katterna låg hemma och sov
huset med det trekantiga taket till vänster har min far byggt, byggmästaren, att han numera bor i en etta i det gröna huset till höger med balkongen i det lilla trädet, är ganska sorgligt följer man vägen till vänster hamnar man på Stensö där Gustav Vasa steg iland, där har jag kräkts i sommarskymning, där har jag också paddlat, där höll vi på att blåsa till Litauen i pojkvännens nyköpta skärgårdskryssare när snöret till seglet ruttnat och gått av och motorn surt lagt av
det vackra konstmuseet lockar, där barn jag lekt där fåglar jag matat, vid det vatten som jag älskar och har paddlat på om och om igen
Kalmarunionens drottningfölje bakom träden där jag tequilaspydde den svarta skolavslutningen, har nog gjort allt man tänkas kan i Kalmar
