snarkare i solsken

nyss kikade månen in genom vädringsfönstret

vaknade i morse med vetskapen att musikalen jag skrivit och sjungit i drömmen var för evigt försvunnen
men bra var den

Kram, kram, karamell

svårt att se kanske, men hon har samma öron som han, och den runda fina pannan

ett sista godnatt

och hjärtat svämmar över, vad vem, hur och vaddå

jag går fortfarande med fötterna inåt.

nästan ett år

det har gått många dagar sen han drog
sen min pappa dog
de sista tre åren avslutade han alla samtal med
och tänk att jag lyckades sluta röka
han började röka vid femton
hade ett uppehåll på fem år
när jag var liten, sjuttitalsfarsan
sen tog han en snus och kunde inte sluta
han rökte hysteriskt

på den egna toaletten, bredvid pannrummet
där hans jobbkläder hängde
samlades doftbomben
lukten av olja och cigarettrök
en metallsmak som sitter i gommen
straxt bakom näsan

som det svarta snöslasket som sitter på
bilens stänkskydd om vintern

ibland saknar jag den
undrar hur jag ska få uppleva den igen
som en lakrits med röksmak
och isglass, krasande fyller den
min mun och sipprar ut genom näsan

sen rökte han tills han fick lunginflammation
de luxe, och fick ligga på sjukhus
så 77 minus tre blir 74 och
74 minus tjugo, det blir 54 års
rökande, mycket cancer blev det

väldigt mycket och väldigt fort