riktigt död

när vi flyttat till huset som pappa byggt
i augusti 1971 och jag hade börjat
bemästra bokstäver, ljudade mig fram
med penna på papper
innan hela Kryddvägen var täckt av
asfalt, och jag tappat den lilla silverringen
med en nyckelpiga på
innan alla golden retrivers som hette Sanna
så fann vi en enorm grön vårtbitare i gräset
den låg på sidan alldeles stel
och vi var sakletare i den ljumma kvällen

vi lade den i en ask och jag skrev ett kort
med röd penna

"LYkans gräshopa, du är iallafal DÄD"

har alltid gillat döden

ett sånt litet konstigt barn

istället för döden

som Astrid Lindgren och hennes syster nämnde det första de gjorde när de talade med varandra
-Döden, döden, ska de ha väst till varandra över telefonen.

Själv skrämmer mig Livet mer än något annat, jag fräser
Livet Livet och håller fingrarna i kors och hoppas att inget händer idag heller
inget som får mig att leva, hoppas eller längta

sen går min dumma kropp och sätter på the Specials och jag dansar som om livsglädje var det enda jag hade, eller så har jag bara en jävla massa humor