nej de var inte Britt Ekland
förskjutningen, föryngringsprocessen
varade bara i tio år
vid 40 cyklade de
som tokiga
bussbolaget fick dra in
turer, för ingen åkte med
Vid femtio tog gnistan slut
och de väntar snart på
färdtjänst
nio kilometer norr om staden
bor det människor
som numera matchar
färgen på håret
och köper beige cykeljackor
och gråa kappor
med tonårsbröst
hängmage
och sladderlår
har de försökt försäkra
sig om livskvalitet
men försäkringskassan jobbar inte så
och det vet de
för de jobbar där
och telefonisterna
går i pension vid 55
Jag har gjort mitt nu
och chefer dör
knall och fall
på sin första dag
som pensionär
det är sant,
jag vet det
för min mamma har berättat
det för mig
I körsbärsdalen
doftar lind och tulpan
och gräsmattorna är välskötta
grannens katt jagar hunden
och hus nummer tre
blir färdigt även det
först när det ska säljas
är jag bitter nu?
jaha
är jag vacker nu?
jaha, vi kämpar mot livet
för att få allt vi vill ha
vad gör mig annorlunda?
jag är yngre
vad säger att Jag klarar mig
12 500 i slutlön
efter trogen tjänst
är det värt
att arbeta
nio kilometer norr om staden
bor döva förskollärare
och mögelallergiker
de tar på sig sina gråa kappor
och åker över bron
som sakta vittrar sönder
för att få andas
frisk, klar luft
och låtsas att världen
ligger för deras fötter
Jag är ung och vacker
och ännu
inte bitter
Jaha.
publicerad i En elva från Göteborg, DBA #31/32, 1992.
