Föda barn, en skitsak.

Föda barn, en skitsak.

Jag har haft lätt för en sak här i livet, allt annat har varit svårt, tungt, omständligt och vedervärdigt, men en sak klarade jag galant. Som om jag var född att göra detta, föda barn. Överallt beskrivs detta göromål, denna kvinnosyssla, som svår och hemsk och folk dör, i hela världen är det många som inte får hjälp eller vård eller är för unga eller bara spricker skrikande från kant till kant. Men det gjorde inte jag, det var skrämmande och det var hemskt och det gjorde ont, javisst. Fast vad är fyra timmar med lite lustgas, i det långa loppet? En skitsak.

Ja det var en skitsak, för mig, det gick bra, jag följde med, kroppen styrde och jag lutade mig tillbaka och överlämnade mig själv till naturen, inte kämpa emot, inte försöka förstå, inte styra, bara vara. Det är min gåva, det jag kan, andas. Det sista lilla trycket när man spänner musklerna och känner hur det ploppar till, en liten människa, glider ut, som en hal tvål, euforin, maktfullkomligheten, detta kunde jag, detta gjorde jag, femton minuter senare känner man, hah det här var väl ingenting. EN GÅNG TILL! som ett barn som ryser av skräck efter att ha blivit skrämd, men ändå viskar upphetsat, en gång till.

Så i det stora hela, var att föda barn en skitsak. Självklart kommer genast någon och säger att så kan jag inte uttrycka mig för tänk på alla som tror att det är så enkelt, tänk på alla som har hemska förlossningar och tänk på dem som går sönder på de som inte kan, på de som gör abort, som om jag som kvinna är allas morsa och måste tänka på hur alla reagerar, så ingen blir ledsen, ingen blir kränkt, ingen hamnar utanför. Kvinnor ska alltid behöva ta ansvar, ärligt talat, jag skiter fullkomligt i det. Du kunde lika gärna ha varit en man som räckt upp handen och sagt, Men jag är ju en snäll kille jag våldtar inte, jag blir ledsen när du blir rädd när jag går bakom dig i mörkret, tänk på mig. 

Jag skiter i dig med.

Mina förlossningar var ljuva, enkla underbara, jag har fött två friska fantastiska barn, och utslaget över de tjugo åren var förlossningarna en skitsak. Jämfört med sovande barnafader, gnälliga människor, rädsla, ensamhet, gallsten, järnbrist, depressioner, flytt, bli bedragen och frånskild, lämnad ensam med barn, barn med vattenkoppor fyra veckor i februari, alkoholistpappa som flyttar hem till en, gallsten, gallstensoperation som går åt helvete, morfin, försöka hålla sig väl med exet och hans nya fast jag bara vill kräkas och måste vara undergiven så inte han blir arg och det blir jobbigt för barnen, hålla mig undan, inte störa, inte störa, gråta, inte störa, vara fattig, hånad, utskrattad, tonårstjafs, dyra vanor, snorkiga bortskämda barn som behandlar en som skit eftersom man inte säger ifrån och bara vill vara glad när man träffar dem. Tja då kan jag faktiskt kosta på mig att säga, att föda barn var en skitsak. I det stora hela.