en mor söker sin flock

2014

detta skitår på så många sätt

älskar saknar och gosar med mina katter

ett nyår på nittitalet

gick jag till Skansen och såg nyårsdikten läsas IRL

det var Kulle

eller Krook, kanske redan Malmsjö

Jag hade en blå lång sammetsklänning, midnattsblå

och den fina svarta fuskpälskappan som pappa köpt

De snowrollerklädda tekniskterna

knuffades och buffades och spillde champagne på alla

jag hatade dem och ville köra ner deras färgglada mössor

i halsen på dem så att de kvävdes och bara

små spretiga strån av tofsarna stack ut mellan tänderna

Min faster Sippan berättade att George Rydeberg brukade

hänga i klockbutiken hon jobbade i vid Sergels torg

det var innan han dog och låg ensam hemma i flera dagar

alla ska dö

ring klocka

2014 adjö

aca söndagsglädjen

Löften

Vi kommer att få uppleva en ny frihet och lycka.

Vi kommer inte att ångra vårt förflutna, inte heller ha en önskan att stänga dörren om det.

Vi kommer att förstå ordet sinnesro. Och vi kommer att uppleva frid.

Hur långt ner på skalan vi än har kommit, så kommer vi att märka hur våra erfarenheter kan hjälpa andra.

Självömkan och känslan av att vara värdelös kommer att försvinna.

Vi kommer att förlora vårt intresse av att vara själviska och få förmågan att se våra vänner.

Vår självupptagenhet kommer att försvinna.

Vår attityd och utstrålning kommer att förändras.

Rädsla för människor och ekonomisk otrygghet kommer att försvinna.

Vi kommer att instinktivt veta hur vi ska handskas med situationer som förr lamslog oss.

Vi kommer plötsligt att förstå att Gud gör för oss vad vi inte kunnat göra själva.

Är detta extravaganta löften? Vi tror inte det. De blir uppfyllda ibland oss – ibland snabbt, ibland långsamt. De kommer alltid att visa sig om vi jobbar för att uppnå dem.

natt

jag dricker ett glas mjölk i natten, katterna springer dundrande runt och biter varandra, 

månskrik i kattsken

döden döden, del 77

det blir så verkligt helt plötsligt

vi satt på begravningsbyrån och tramsade

och sa kloka saker

bestämde lite

Betty har ritat ett hus

sen köpte jag godis

mamma, Lisa och jag åkte till Ekelunds

och fikade

besviken över att de hade byggt igen

den härliga glasväggen

som jag brukade trycka näsan mot

men på toaletten var golvet

fortfarande rutigt

                       

ur barometern 27/10-14

en hörselgång

jag skrev några korta pjäser, i stunder av skilsmässa och förbannelse, och skickade in dem till sveriges radio, ja det var mest för att få höra bosse löthen säga mitt namn i radio, det var ju 90tal, iallafall blev två av dem uppförda, den om hitlers mamma lästes av irma schultz och den om den vegetariske pojkvännens plötsliga död av mona seilitz, jag har dem på kassettband i en låda, jag skulle vilja lägga upp dem här, det är bland det bästa jag gjort, jag vill minnas att mamma spelade upp dem för mormor och morfar i köket, mormor som alltid slog ihop med händerna och sa på sin gulliga småländska, "vad ska det då bli av dig, du kan ju hitta på du" bara det att hon tog mina våldsamma fantasier som bra initiativ gör mig helt gråtfärdig


Jag var i Kalmar i söndags.

jag hastade gråtande genom stadsparken
katterna låg hemma och sov

huset med det trekantiga taket till vänster har min far byggt, byggmästaren, att han numera bor i en etta i det gröna huset till höger med balkongen i det lilla trädet, är ganska sorgligt följer man vägen till vänster hamnar man på Stensö där Gustav Vasa steg iland, där har jag kräkts i sommarskymning, där har jag också paddlat, där höll vi på att blåsa till Litauen i pojkvännens nyköpta skärgårdskryssare när snöret till seglet ruttnat och gått av och motorn surt lagt av

 det vackra konstmuseet lockar, där barn jag lekt där fåglar jag matat, vid det vatten som jag älskar och har paddlat på om och om igen

Kalmarunionens drottningfölje bakom träden där jag tequilaspydde den svarta skolavslutningen, har nog gjort allt man tänkas kan i Kalmar

GDV-KUNGEN OCH JAG

jag är GDV-kungens äldsta dotter. den som paddlat den som kört den som klippt de raggiga håren i nacken innan han satte på sig skorna och steppade iväg på dans, det har hojtats och tjoats och vysslats genom hela min barndom, det har varit spik i kaffet och nysågade bräder, och dunk dunk dunk, hamrade den flinke snickaren in de feta största spikarna, han har farit som en sädesärla på små spinkiga ben och byggt de vackraste hus, japp jag älskar min pappa, han är min han är vår

ähust ähust väste hostan där han hastar fram
vi träffades i Stockholm, han var rökfri efter en förfärlig lunginflammation, han var ledsen att han luktat så illa, vi gick till historiska museet och letade efter silverskatten som nån öländsk släkting hittat i diket i Sandby på 1850talet, den var uppslukad i vikingahavet och vi fick bara ett hum om hur det sett ut, vi åt middag på stadsmuseet och sen fick vi nog

cancer är ett jävla skit och jag älskar min lilla pappa

idag sken solen på augustihimlen

nu nu Nu NU nU nu nu NU

idag går jag sönder om och om igen

DU håller fan inte god ton!

detta fantastiska, märkliga, underbara liv, till glädje och i sorg, och samtidigt detta smygande, snirklande du är inte fri, du ska göra som vi säger, du är dum, du är dum, du är dum,

jag förstår inte alltid det underförstådda, det finns saker som jag ignorerar för jag ser ingen mening i dem, jag tänker att andra människor måste ju få bestämma över sina liv,

räcker inte det?

vi pratar om den amerikanska kristna högern med en rysning, och ser inte påbuden som drivs in som kilar i våra arma själar, du ska se ut så, kvinnor, män, bla blah blah, du måste, såhär gör man så här ska man klä sig, vita tänder, duktig kvinna, livet kan vara ett marathon, eller en kort distans, vad vet jag, jag cyklar med vinden i håret och försöker undvika att köra på stolpar

vi har haft mycket kul ihop

min far och jag

Benidorm 1971

på en å i småland, kristi flygare 1980?

Pappa och Lisa våren 1972 på Lagerbärsplan 2, det är en orange jobbargubbeoverall med påsydda applikationer i lila som mamma gjort

fyra syskon Helgee

två systrar Helgee Lindsdal 1974

24 september, onsdag, 10:22
kortet taget strax efter

brb

med ögon känsliga för allt

vaskarublinärdublirstor?

en disponent

inkontinent

dissident

impotent

flagrant intressant

en gammal tant

rosa

riktigt död

när vi flyttat till huset som pappa byggt
i augusti 1971 och jag hade börjat
bemästra bokstäver, ljudade mig fram
med penna på papper
innan hela Kryddvägen var täckt av
asfalt, och jag tappat den lilla silverringen
med en nyckelpiga på
innan alla golden retrivers som hette Sanna
så fann vi en enorm grön vårtbitare i gräset
den låg på sidan alldeles stel
och vi var sakletare i den ljumma kvällen

vi lade den i en ask och jag skrev ett kort
med röd penna

"LYkans gräshopa, du är iallafal DÄD"

har alltid gillat döden

ett sånt litet konstigt barn

istället för döden

som Astrid Lindgren och hennes syster nämnde det första de gjorde när de talade med varandra
-Döden, döden, ska de ha väst till varandra över telefonen.

Själv skrämmer mig Livet mer än något annat, jag fräser
Livet Livet och håller fingrarna i kors och hoppas att inget händer idag heller
inget som får mig att leva, hoppas eller längta

sen går min dumma kropp och sätter på the Specials och jag dansar som om livsglädje var det enda jag hade, eller så har jag bara en jävla massa humor

Jag börjar tro att det är såhär ett slukhål föds

för länge sen

sjöng någon "you're not gonna do a thing, to our little angel" i mitt öra och den öldoftande andedräkten fövandlades till droppar av sång och rann längs min hals

sen kom åren av tvätt

och nu?

Manara Hernandez Helgee

jag ritar mig in i en värld där jag är nån helt annan än jag brukar vara

dagar av solsken ersätter de långa nätterna

men längtan är den samma

samma 

längtan här

som där

slukhålet ger sig ut i världen

Slukhålet kommer

min strävan mot det äckliga, kan lika gärna vara att se saker klart och tydligt, rakt på istället för att smygkika ur ögonvrån, att delta istället för att stå bredvid, att känna, ja eller så gillar jag bara att rita

inte fan vet jag

meningen med livet

utan dig

katterna sover, snarkar, springer runt


hade jag klarat året utan dem?
frågan är stor, och tyvärr alldeles för lätt att svara på
ibland tar man bäst hand om sig själv
om man har nåt annat att fokusera på
nån annan
utan dig

mer saker

För kraftiga nypor,

blev närmast besatt av att luska ut hur man gjorde ringarna, mina fingrar är svullna av reumatism och inga vanliga ringar passar, de snyggaste gör jag alltså för såna som mig,

 stl 19,

armbanden är också för starka armar

 for Milady, eller bara nån armstark slitvarg.