jag tänker på

män

den manliga blicken ändå, att kunna resa sig och gå, att inte skämmas, utan att få säga, det var bara så, lyssnar på söndagsintervjun i P1

självklarheten i att som vit man få göra vad man vill, det är makalöst, har alltid älskat JM, men hans oförståelse är hans

samtidigt har han ju genom att lämna, undvikit att föra vidare det vidriga arvet :) saker jag kan känna igen, att försöka skydda

avkomman från det som man själv upplevt som krympande, sånt som format en, eller man vill skydda sig själv från att vara monster

Vilket man inte förklarat för den det gäller, bara för alla andra, och så för man vidare skiten fast tvärtom, ja du livet