IBLAND

Det händer att man får syn på såna man älskar, ibland är det den där snubben jag var för blyg för att berätta för att jag gillade honom, och kanske var det lika bra,
men det känns ändå lite extra, när man ser dem. De vackra, de underbara, folk man älskat på avstånd och såna man älskat sen innan de fanns.
Hittepå och sanning, allt på en och samma gång, det jag älskat var ju det jag såg, yta, yta är underbart, älskar det vackra här i livet, tycker yta är viktigt, samtidigt som man kan lägga in saker under ytan, som ingen annan ser eller har tillgång till, min adhd har ju gjort att inte hela jag har varit tillgänglig, varken för mig eller för andra, alla dessa ytor som jag visat, hållit fram, se det här, se inte det som är bakom, se det fina, se inte det som inte funkar, och nu får jag, sent om länge hjälp med det som absolut inte funkar, det som jag inte har, adhd är tydligen inte bara superkrafter, utan även en brist på vissa saker, jag kan inte säga att jag gråter över att talang för fotboll aldrig varit min lott, men det finns andra saker, som ärvts ner i dnat, förutom ett par fantastiska hantverksskickliga händer, händerna som mjuknade ännu ett steg när de fylldes med barnahuvuden och mjuka fötter.
Fina fötter med långa stortår, som kom från en helt annan släkt. Det är bra att blanda, Blanda ofta.



bild till vänster från elle.se