Huset som gråter, del 2.

I tre år nu har jag druckit the or den vita vattenkokaren som jag köpte för pengar från Soc. Min egen vattenkokare från affären i Högdalen, som numera är en sminkaffär. I tre års tid har jag sovit i sängar (ja, jag alternerar) som ingen annan har ägt. Jag har köpt dem för att jag ville ha dem. Inte för att någon annan tyckte, ville eller bestämde. Enkelt och rakt på sak. Inga krumbukter, inga överraskningar, tre sängar står i mitt hem för att jag har bestämt så.

Det är så långt ifrån, hur det varit innan, sängen jag önskade mig som singel, med en gavel som en döskalle och korslagda benknotor, inga svårigheter för en snickare med en verkstad där man byggde prototyper till stora tåg, kan man tycka. Jag gjorde en ritning, skrev ner måtten, förberedde, mig. Det tog nästan tre år. När sängen slutligen levererades, bodde jag på andra sidan Sverige, med en man och vi såg fram emot att få se den. Custom made.

Nehehehee du, inte alls. det var inte en siffra som stämde. Istället för böljande former, stort och fyrkantigt, stolpigt, istället för etthundratjugo centimeter, femhundratusen. Jag började gråta.

Tillverkaren ådrog sig då ett akut ryggskott och genast var det jag som var otacksam och grym.
Jag grät. Tyst. Jag skämdes. Vi tog emot sängen. Tillverkaren fick såga av de etthundratjugo centimeter höga stolparna, snett, sen tog det åtta år innan kulorna skruvades på, och köpa madrasser som passade. Vi låg i varsinn ände av sängen och ropade på varandra med ett hav av täcke emellan oss, när vi nådde varandra gjorde vi barn att fylla ut sängen med.

Hade tillverkaren erkänt och sagt, förlåt jag vet att du önskade dig nåt annat, men jag tappade bort lappen du skrev och tänkte att detta var bättre för er nu, i ert nya liv. Då hade jag väl kunnat svälja det, istället för att gå omkring, och känna mig lurad i femton år. När vi skilde oss fick tillverkaren minska bredden och äntligen hade jag en etthundratjugocentimeters säng, där sov hunden och jag, väldigt gott. Vid flytten tillbaka till Storstaden, när hunden var död eldade jag upp den gamla sängen. Köpte jag mig tre nya sängar, en för mig, två för barnen. Jag sover var jag vill, det är mitt liv och jag gör som jag vill.