De gifte sig i januari 1942, antingen den 30e eller 31a, jag har glömt, det jag minns ch vet är att de väntade barn, det var långt gånget, brudens far var ilsk, bruden höll emot, ville inte tvinga eller ville inte bråka, de bägge älskande verkade iallafall överens, de jobbade i Grimslöv, det vet jag, hon var liten och mörkhårig med stora runda blå ögon, han var en stor och ståtlig dräng med ett ovanligt bra handlag med hästar, de jobbade hårt och till slut gifte de sig, jag misstänker att det handlade om trygghet, att ha ett hem, en framtid en inkomst en försörjning, hur de skulle lösa sitt gemensamma liv som faktiskt gjort att det dröjt med giftermålet, att de faktiskt tänkte. jag kanske gör dem djupare än de var, men jag tror nog att de var medvetna om hur livet var, fosterbarnet och den faderslöse statarpojken.
Hon bar en svart klänning på bröllopet och var söt som socker, han nästan två huvuden längre och bredaxlad och lite blyg.
Ungefär två veckor senare hastade hon över gårdsplanen med ämbar fyllda med vatten och halkade på en isfläck och föll så illa att barnet föddes, alldeles för tidigt. Lilla Astrid fick hon heta, efter kvinnans första riktiga kompis, en liten glad flicka som hon mötte i skolan, som var så glad och söt och skrattade hela tiden, hon skrattade så mycket att hon kissade på sig, om det var Astrid skolkompisen som hade en vit kaninpäls, vet jag inte, eller om det var min mor och hennes syster, men den där pälsen hänger ihop med dem iallafall. lilla skrattande Astrid hostade också, hon hade TBC och dog rätt fort, lilla bäbisen Astrid dog också. Men en gång fanns hon, detta lilla gulle barn, och hade inte hon funnits, så hade de kanske inte gift sig, och hade de inte gift sig hade de inte fått min mor och inte heller jag eller mina barn hade funnits. Alla dessa liv som gjort detta mitt liv möjligt, sånt tänker jag på i slutet av januari, och ja någon av dessa dagar var det också hon dog, min lilla mormor.
Det är en människa jag ofta tänker på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar