Det hänger en fet måne över sankt Knuts lilla torg, min adventsstjärna skimrar i regnbågens alla färger, jag har kurat skymning med den varma katten som låter som en båtmotor, tredje advent och jag sover fortfarande så mycket, och jag undrar när jag någonsin skall vakna, som en slumrande törnsros i ett hus med för små fönster, jag var tvungen att gå ett varv runt huset, jo det är faktiskt så, att de nya fönstrena är för små, jag gick förbi de vackraste tegelhusen igår, när jag släpade hem mitt nya skrivbord i mörkret, hjulen på det lilla bordet gled så lätt över de blanka terracottafärgade fyrkanterna, jag sätter upp nya mål, när jag har ett skrivbord, då kan jag jobba, nu har jag lagt ut mina arbeten, de ofärdiga och de stirrar på mig och jag tänker, när jag har en fåtölj, då kan jag arbeta, det är tredje advent, det nya året, ja eller den tionde månaden, beroende på när man räknar, katten skriker i hallen, jag läser en bok om vatten och väntar på när någon ska dö, man kan inte skriva en bok om det lugna insjövattnet och två barn utan att vänta på en olycka, tänker på alla de steniga åarna i småland, som jag paddlat mig igenom under barndomens somrar, rödbrända lår blå irisar i strandkanten och myggor blinningar och knott till kvällen, jag tänker på morfars stövlar och huvudvärken man får när åskan gör sitt intåg över det småländska höglandet, det hänger en fet måne utanför mitt fönster, som så många andra gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar