finns det nåt värre

http://www.theparisreview.org/interviews/6040/the-art-of-fiction-no-206-michel-houellebecq



ÅH! som alla åmar sig och klemar sig med dessa kulturmän, ovårdade sjaviga
och jag tänker saker som gäller för kvinnor, om du inte känner att du är värd att ta hand om, varför skulle jag vilja vara nära dig, så tillvida man inte är feeder och vill ha nån i beroendeställning,
men det handlar om makt, inte nåt jämställt älskligt förhållande
när jag väntade mitt andra barn, läste jag litteraturvetenskap i Göteborg, Proust fick mig att reagera med lillhjärnan, en reptilsnabb antipati formades i mitt sinne, jävla gnälliga unge, du skulle..
jag orkade inte ens fortsätta tanken, det var underbara Lage Larsson tavlor i föreläsningssalen, en man som dog av leukemi efter att ha hållit på med konst och framförallt lösningsmedel hela livet

iallafall kunde jag inte förlika mig med de gnälliga snubbarna i litteraturen, javisst Jan Myrdal hade ju lite humor (Alva; där ser du vad glad katten är, han viftar ju på svansen!) men han utsatte aldrig sin far för samma accountability, liksom Leif GW bara är pappas pojke, fast mammorna är ju de som försökte

Damned if I do and damned if I don't

ja man slår på den som står närmast, och för att kvinnor oftast försöker få barnen att intressera sig för sina pappor, vilket ger en slags slagsida då barn är de mest konservativa varelserna på jorden

ja jag intresserar mig för det här ämnet av delvis privata skäl

och saker som jag faktiskt inte kan göra något åt

men det roar mig att läsa att den store rebellen, filosofen Houllebecqs morsa försvarar sig och kör sitt eget race (Ulf Lundell framstår som en amatör jämfört med henne)

och att bara ha mage att vräka ur sig detta

During her book tour, she famously asked, “Who hasn’t called their son a sorry little prick?”

Hon skulle nog ge mama Proust ett och annat barnuppfostringstips. och hon får mig att framstå som ett helgon.