istället för döden

som Astrid Lindgren och hennes syster nämnde det första de gjorde när de talade med varandra
-Döden, döden, ska de ha väst till varandra över telefonen.

Själv skrämmer mig Livet mer än något annat, jag fräser
Livet Livet och håller fingrarna i kors och hoppas att inget händer idag heller
inget som får mig att leva, hoppas eller längta

sen går min dumma kropp och sätter på the Specials och jag dansar som om livsglädje var det enda jag hade, eller så har jag bara en jävla massa humor