Förtiåtta år sen Buster Keaton gick bort

I den snabba världen sprids dödsbud fortare än vinden. Buster Keaton var snabbare än döden, han spelade poker en kväll i slutet av januari 1966, dog, fortsatte spela, gick och la sig och vaknade aldrig mer. Jag gillar allt med honom, att han ramlade nerför en trappa som pytteliten och att det var Harry Houdini som då utbrast vilken liten Buster och sen kallades han för det hela livet. Att han försonades med sin gamla vaudevillefarsa och spelade in filmer med honom i biroller i alla, bland annat är han lokförare i en film. Huset som föll ner på honom och han stod exakt lite fel och det var meningen att han skulle stå där fönstret (öppet) skulle landa men fick huset på nacken. Långt senare uppdagades det att han brutit nacken när han röntgades för nån annan skada, men han var så oerhört vältränad och muskulös att det inte gjorde något, kroppen hölls uppe ändå., livet fortsatte, jag skulle kunna fortsätta rabbla busterfakta, när ni andra firar kanelbullensdag, tänker jag på Buster Keaton, mannen som nu har varit död i förtiåtta år.