Milady

okej jag hantverkar mig till en Quasimodorygg, men arbetena blir bara större och svulstigare trots rygg ont, jag sänker axlarna, svankar andas ut, andas lugnt, smyckena ser ut som något som de tre Musketörerna måste återfinna och återlämna till Milady, jodå, barockt värre. Och när de blev för stora att ha på fingrarna sydde jag på dem på cykelslangarna och nu blir det armband. Jag tror att det bor ett Råddjur i mig.

st georges väder

idag, såg jag att magnolian i det skyddade läget bakom stadshuset hade börjat blomma
det var ruggigt väder men inte iskallt
marken är täckt av gula och blå blommor
och de rosa körsbärsträden blommar hysteriskt
den smått vattensjuka marken börjar få grön färg av gräs
och i de enorma pilträden bakom brandstationen
hängde den första skira grönskan som ett flor
brandmännen var väck
men poliserna lyste som vackra påskliljor
hästarna frustade lite på cykelvägen
och jag grät av sinnesrörelse
när de församlade människorna med plakat skanderade
Inga rasister på våra gator
när vill vi ha det?
NU NU NU!

VÅRMARKNAD

det blir jag ett bord mina armband vårmarknad

på Mitt Möllan den 26-27 april
härligt

men en lycklig idiot

fötter, måsarna dansar på taket, det låter som de slåss, men det kan ha med våren att göra, katten lägger sin tass så försiktigt på mig och hjärtat smälter, att veta hur man gör för att vara varsam, man drar in klorna, och biter inte så hårt, det vackra levande livet, i Malmö smyger sig murgrönan upp i träden, överallt, i Mörbylånga fanns ett träd, bakom konsum med murgröna, precis innan/söder om dungen där göken gal i maj, jag gick många varv därunder med den svarta glada hunden, men aldrig att vi såg den kokoande fågeln, det skarpa vinterljuset, vårvintersolen norröver, har ett annat mjukare utfall härnere, omfamnad av det mjuka smyger jag mig genom stadsdelen i de nygräddade brödens varma ångor, såg en filminspelning häromkvällen, såg blinkande piketer igår, här finns allt, och de vänliga samariterna cyklar på ljusblå cyklar mellan hit och dit och allt är förgängligt allt är vackert och allt är nu. Nu. Nu. Nu.

jag har fått smak för förgängligheten, allt är hö, alla ska vi dö, men det är ganska mysigt när man lever

Hoppsan hejsan lillebror.

Jag närmar mig den absoluta nollpunkten
sånt som bara riktigt dåliga människor gör
det som får folk att avbryta turneér
men en inställd spelning är också en
spelning

och jorden fortsätter snurra
solen har sin gång

detta är absolut
ingen svanesång

Lördag

Varje gång jag tittar ut genom
fönstret, möts jag av nya former
på människor vid busshållplatsen,
röda kappor, svarta jackor och
pyttesmala ben i blåa jeans.
Bussen virkar sig genom trafiken
och barnföräldrarna styr stegen
tvärs, över torget till det lilla
caféet, vagnar i lördagssolen,
cyklande vingliga barn med
cykelhjälm och en förälder snett
bakom sig, under vägarbetet hindras
trafiken och på nätterna störs jag
inte av räserbilar och polisljus.
Farbrorn med tjocka magen och
långa ben och det rödbrusiga ansiktet
(och den fullkomligt oförståeliga dialekten)
har samma risiga vita frisyr som sin
lilla skabbiga hund. Hunden går utan
koppel och hoppar in bland vårblomstren
och bajsar, längre bort i hundgården skäller
de arga hundarna på varandra. Duvorna flyger
och ljuset slår om.

Instinkt - döda.

 den här snubben är mördarkatten, han är smärt och fin, gapig och vig, och lämnade tydligen gåvor till sina förra människor i form av döda smådjur, man tänker ju inte så ofta på husdjur som GULLIGA MÖRDARE, men det är dom ju, katters totala brist på takt och ton är ganska befriande, glor på en som VADDÅ? och så dessa lena magar, den totala gulligheten, det mjuka varma,  det hade tillochmed gjorts studier på att spinnandet påskyndade mänsklig läkning, bara det är rätt häftigt, den här snubben spretar med benen rakt ut och spinner och dreglar och vill därifrån samtidigt, när man håller honom, och han anfaller brev, om man inte är hemma när posten dimper ner, då får man skylla sig själv, är man hemma då kommer han och gapar och talar om att posten kommit, så man kan plocka upp den från golvet, är man inte hemma händer det att han tröttnar på att den ligger där och skräpar och attackerar den, fullt naturligt beteende, för en katt, igår när jag kom hem låg ett viktigt (ja det såg viktigt ut) brev halvt uppätet på hallgolvet, idag hörde jag hur det prasslade i posten i hallen och jag röt allt vad jag kunde åt katten, dock var det inte katten utan hyresvärden som var hemma och öppnade sin post, han blev lite snopen när jag gapade på honom