ferdinand

han förvarade
pipan och
löständerna
i samma kavajficka

när han var liten
vaktade katten Lotta
över honom och
hans bror när de rymde
till skolan
hon hoppade ut ur skogen
och dräpte huggormen
med ett slag

katten Lotta kunde också
marksisa
om man höll armen rakt
ut från kroppen och stampade
med foten i marken
flög hon upp i luften
över armen

cirkustricks

johan ferdinand harald *1/4 1904

När barnen frågade honom om släktens historia fräste han "rota i gammal skit!" och vägrade säga mer
Jörn Svensson skrev en bok som kanske förklarar varför http://sv.wikipedia.org/wiki/Anna_Johansdotter

JAHA

nej de var inte Britt Ekland
förskjutningen, föryngringsprocessen
varade bara i tio år
vid 40 cyklade de
som tokiga
bussbolaget fick dra in
turer, för ingen åkte med
Vid femtio tog gnistan slut
och de väntar snart på
färdtjänst

nio kilometer norr om staden
bor det människor
som numera matchar
färgen på håret
och köper beige cykeljackor
och gråa kappor

med tonårsbröst
hängmage
och sladderlår
har de försökt försäkra
sig om livskvalitet
men försäkringskassan jobbar inte så
och det vet de
för de jobbar där

och telefonisterna
går i pension vid 55
Jag har gjort mitt nu
och chefer dör
knall och fall
på sin första dag
som pensionär
det är sant,
jag vet det
för min mamma har berättat
det för mig

I körsbärsdalen
doftar lind och tulpan
och gräsmattorna är välskötta
grannens katt jagar hunden
och hus nummer tre
blir färdigt även det
först när det ska säljas

är jag bitter nu?
jaha
är jag vacker nu?
jaha, vi kämpar mot livet
för att få allt vi vill ha
vad gör mig annorlunda?
jag  är yngre
vad säger att Jag klarar mig
12 500 i slutlön
efter trogen tjänst
är det värt
att arbeta

nio kilometer norr om staden
bor döva förskollärare
och mögelallergiker
de tar på sig sina gråa kappor
och åker över bron
som sakta vittrar sönder
för att få andas
frisk, klar luft
och låtsas att världen
ligger för deras fötter

Jag är ung och vacker
och ännu
inte bitter

Jaha.

publicerad i En elva från Göteborg, DBA #31/32, 1992.

robert crumb

hans mr snoid, den elake lille skiten som bor i folks arslen,

kommer ständigt att tänka på honom
när jag ska åka tunnelbana

jag har väl inget emot folk som plankar
egentligen

men när man i ögonvrån ser någon
mittemellanung man (bara män)
som vankar fram och tillbaka framför utgången
så dörrarna öppnas nervöst
som ticsande ögon

rovdjursgången
lite sänkt huvud
lite buktande rygg

och så attacken

helt plötsligt har man någon i ryggen
och det är både skrämmande och obehagligt
som om de klättar över lik

och jävligt farligt

jag må se ut som en beskedlig tant
men låt dig inte luras lille vän
min beniga ända är vass
liksom mina armbågar
och det är möjligt att just den här dagen
har jag inte lust
att betala för dig

mvh tacklande dam

när jag var ett litet flarn

Jag har lämnat verkligheten

Han la sin högra hand
på mitt lår
och sa att han älskade mig
Jag blev glad

Han tog min högra hand
och förde den till sin gylf
En älskvärd gest, men tom

Han följde mig hem
och stannade i min bruna etta
med sovalkov

Likt en överbliven hemmason
drällde han omkring
och gjorde brännmärken i parketten

Jag kan inte vara med i någon dikt,
väste han
och viftade i det blå

Jag är verkligheten

Han var verklig
där han låg på soffan
med katten på sin flottiga bringa
och rökte 20 kameler utan

det var verklighet
när han slumrade
framför tv:n
och tappade cigaretterna

verkligheten...

hål efter hål
täckte hans bröst
likt hack i sänggaveln
almanacksblad på väggen
jack i kolven

ett hål för varje dag

Otillfredsställd och krävande gick
jag mot honom
Han höjde boken
bara för att skydda sig
Jag tog cigarettpaketet och
körde in alla 20 i munnen
och tände på

Rök nu din jävla jesus
och fortsätt dröm
om gud dröm om sex
dröm om kärlek

Verkligheten är här, sa jag
och spikade upp den rykande
mannen på garderobsdörren

Han tittade på mig, med tårar
i ögonen, oförmögen att tala
det var väl röken
jag vinkade, gick ut
och låste dörren

När jag släppte ner nycklarna
i sopnedkastet hörde jag
hur katten ylade av glädje
när han studsade omkring
i lägenheten

Jag är glad

Jag har lämnat verkligheten



publicerad i den blinde argus nr 38 1993

morsamalin

en gång var jag med i en japansk mamatidning

jag var 23 när jag debuterade i sista numret av 80tal
läste dikter på teater Aurora i randiga ben
det var himla
länge sen