Vad händer?

Långsamhet, tickandet av en klocka, där sekundrarna blir till månadslånga ekon
och hjärnan bygger nya ljud av tystnaden
spelar upp sånger som hörs i väggarna
åren gör sig påminda
hör Bosse Larsson jula sig igenom en förmiddag
katterna går på lådan
jag ligger skendöd i soffan
hjärtat påpekar ibland att jag lever genom att slå ett extra slag
mörkret väver in mig i en kokong
vaknar av regnet mot rutan
som en stilla countrysång om det som varit
gång efter gång

vi springer genom värmeljusen
doften av bränt hår fyller rummet
så levande, så skimrande
var aldrig dagen

Stenröse

alla stenrösen i småland där vi letat flaskor och gamla träskor,
släktmeetup på emmausbjörkå och sno bästa kläderna framför Ulrica H-V och korv
dessa små grisskära degiga korvar som såldes i butiken med glasögon och spel,
ah jag minns mina somrar av ödehus och utförsäljning,
knappfabrik och rosa livstycken,
vi följde hängande telefonledningar som svajade när man pratade,
tanten i huset med plastkassarna under tallen som sticker ut
på vänster sida på flygrakan innan grustaget, knuttehuset
bredvid tennisplanen och de elaka bitande flugorna strax innan höglandsåskan,
och de svarta järnrika vattnet som vi simmade i,
cykla förbi porrjohans och träskofabriken som varit järnbruk som
nu är flyktingförläggning, och jag saknar mitt gamla, det forna det
nu varande men åh vad jag minns gamla somrar i småland

och alla steniga jävla åar som jag paddlat mig knottbiten igenom

Det är jag, Malin.

Östra Småland 1979 foto Janne Hansson

Jag välter

eller för att citera Trazan Apansson: Kväv mig med din kärlek Morsan, langa hit rågummisandalerna.

En bit av mitt hjärta

 Det var 80-tal, Bette Midler sjöng Beast of burden ochTina Turner vrålade om vadfan har kärlek med det här att göra, vi flyttade från HSBlägenheten där vi bott grannar med BIR-G-ERRRR och JE-A-NETTE, och sprungit upp och ner i den skramlande spiraltrappan som sände vågor genom betonggolvet. Ett hus vid Alvaret, på kanten av landborgen, vid en liten grusväg parallellt med mittenvägen. Längst söderut låg det bruna huset som den unga veterinären bodde i, hon var upptagen. Sen kom Jeans (uttalades Gin) lilla bungalow, hon var morsa till Stefans pappa som var bonden rakt västerut, det låg en åker oss emellan, och ibland såg vi lilla Stefan komma rusande över åkern i stora stövlar, och ibland rymde de unga tjurarna från "gay-farm" som låg lite länger ner i Mörbylångadalen, de sprang glada i solnedgången så de bruna bönorna skvätte över den bördiga jorden. Sen kom vårt lilla hus, ett litet vitt, som pappa renoverade så omsorgsfullt, det blev självklart färdigt straxt innan vi flyttade därifrån, som med de andra husen vi levt i. Bagarns barn bla bla bla. Mamma köpte snus i affären och spred runt stenmuren som avgjorde tomtgränsen så att eventuella ormar skulle andas in och sen sprängas utanför vår trädgård. Hon sparade stora hobbar med prästkragar, satte stängsel runt pionerna och odlade citronmeliss under det enorma päronträdet. Grannen i huset intill oss var Alice, hon bodde ensam med sin lilla feta tax Pysen, varje morgon gick han en runda längs vår lilla grusväg och gick in till alla grannarna och hälsade på, som en liten försäkringsrunda, alla var kvar, sen gick han hem till Alice och sov och snarkade. Alice gick runt i sin mans gamla avlagda kläder, blandat med sina egna, det var byxor koftor kjolar kepsar, så där som folk som bara tänker praktiskt klär sig, inget får förfaras allt skall användas, som en liten kurdisk tant gladde hon oss med sin avslappnat ärliga fattiga stil. Hon hade fina blommor. Bredvid henne längst bort vid korsvägen bodde Olga, detta var det tredje huset som Olga byggt som änka. Hon hade pondus och självklarhet som bara en bildad och priviligierad kvinna har. Hennes man hade varit bankdirektör och dött av en hjärtattack runt femtio, hon var nu nästan hundra, hennes son hade gått bort på samma sätt som maken. Hon bjöd ofta hem pappa på lite whiskey under förevändningen att han kunde hjälpa henne med nåt byggrelaterat. Hon hade bokmärken i pärmar som var över hundra år gamla, min lilla syster satt där och bläddrade allvarligt och fick lyssna på historier om Gûnter Sachs och hans Mirja som brukade semestra i Olgas kompis öländska hus, då bodde kompisen hos Olga.
Eller favoriten när Olga var liten och hoppade hopprep i gruset och brukade stirra på när Bergmans lustige pojk vinglade förbi på sin cykel, ja det var alltså Ingemar Bergmans pappa.
Tvärs över den lilla vägkorsningen köpte senare Samuel Fröler sig ett litet hus där han tillbringat många somrar,livet slumpen är fantastiskt roligt ibland. Men då hade vi för länge sedan sålt huset och dragit vidare, ja jag hade till och med flyttat hemifrån. Vägen vänster-västerut ledde ner till Gyngeby, där den lille bondpojken bodde, norr om gården bodde en familj med stora söner som tränade burnouts med gamla bilar i sommarnätterna, på vägen som leder till den lilla källan, dit där drottning Victoria åkt för att se var mirakelvattnet kom ifrån, det som skickats till henne när hon låg sjuk i Italien och inte blivit frisk förrän någon gett henne vatten direktimporterat från södra öland. När hennes hästoch vagn kom fram till den lilla källan låg där en liten öländsk kvinna på knä och skurade trasmattor. Svänger man höger här åker man i en lummig allé tillbaka upp i byn, mot kyrkan, där kom vi körande en kväll i skymningen där Lisa Lång och Kalle Kort gick på varsin sida av en jättestor sugga, grisen hade varit på äventyr och nu ledde paret henne tillbaka hem i en kärleksfull lunk. De var riktiga ursprungsbybor och hade konfirmerats tillsammans med min farmor, alltså födda året Titanic sjönk. Kalle hade fått en smäll av en häst som barn och ansiktet var stelt på ena sidan, han var en liten krum gubbe och bilden av dem i lövverkets skuggspel, hon i klänning och förkläde och han i sin slitet ljusa blåblus och lilla gubbkeps bredvid den stora grisen, vaggande förbi kyrkan, är en bild att stilla värna. På högra sidan, alltså precis söder om kyrkan bodde, vad vi skämtsamt kallade för Nazisten, det blir så när den enda trädgårdsutsmyckningen är en stor jävla bronsörn med utfällda vingar, man kan liksom inte låta bli, jag har för mig att det var han som varit cykelhandlare, kan ha fel, men cykelhandlaren hade iallafall varit så fiffig att han importerade cyklar sen skruvade bort cykelmärkena och satte dit sina egna. FÅKEN, snabba som vinden, det var den öländska cykeln, fåken är den stormen som far runt på vintern och föser snön över slättlandet, oftast fastnar snön i drivor på vägarna och när det sen skottas blir det meterhöga vallar och när man kör i dem en stjärnklar natt, med den mörka himlen ovanför sig och snöväggarna omkring sig, då är det lätt att tro att man är ensam i världen, och alldeles lycklig.
Väl uppe vid kyrkan, mittenvägen svänger man söderut kör några meter kommer till Resmo krukmakeri, svänger vänster ut på Alvaret, det är vägen till östra sidan, längs den vägen kommer man förbi ett kärr och ett ställe där det vinterfodras rovfåglar och där turistbussar stannar. Inte som den underbara busschauffören på 103an som körde in till kanten på högbrodelen och vände sig till passagerarna och sa Titt nu KÄRRINGA så ska ni få se på nåt!!! och pekade över Kalmar sund och solen som blänkte vitt i vattnet och Mörbylånga längst ner i horisonten. Jag håller med honom, det är världens vackraste plats, den varma vinde som blåser tankarna ur hjärnan, huden som stramar efter timmar i frisk luft, sömnen man sover, det tar ett dygn att sova ikapp innan man vant sig vid den syrerika luften. Den är mitt ursprung mitt eviga hem och min längtan.
På rastplatsen på vägen mellan Resmo och Stenåsa, har det  nu byggts en offentlig toalett, en jättefin, dyr, alla gubbar rasar, det är den dyraste TOALETTEN på hela ÖLAND, väser de i kön till tipsinlämningen så snuset yr ur deras grova käftar. Jag tycker att den är underbar. Åkt dit, gör det.
Upplev Öland.

ferdinand

han förvarade
pipan och
löständerna
i samma kavajficka

när han var liten
vaktade katten Lotta
över honom och
hans bror när de rymde
till skolan
hon hoppade ut ur skogen
och dräpte huggormen
med ett slag

katten Lotta kunde också
marksisa
om man höll armen rakt
ut från kroppen och stampade
med foten i marken
flög hon upp i luften
över armen

cirkustricks

johan ferdinand harald *1/4 1904

När barnen frågade honom om släktens historia fräste han "rota i gammal skit!" och vägrade säga mer
Jörn Svensson skrev en bok som kanske förklarar varför http://sv.wikipedia.org/wiki/Anna_Johansdotter

JAHA

nej de var inte Britt Ekland
förskjutningen, föryngringsprocessen
varade bara i tio år
vid 40 cyklade de
som tokiga
bussbolaget fick dra in
turer, för ingen åkte med
Vid femtio tog gnistan slut
och de väntar snart på
färdtjänst

nio kilometer norr om staden
bor det människor
som numera matchar
färgen på håret
och köper beige cykeljackor
och gråa kappor

med tonårsbröst
hängmage
och sladderlår
har de försökt försäkra
sig om livskvalitet
men försäkringskassan jobbar inte så
och det vet de
för de jobbar där

och telefonisterna
går i pension vid 55
Jag har gjort mitt nu
och chefer dör
knall och fall
på sin första dag
som pensionär
det är sant,
jag vet det
för min mamma har berättat
det för mig

I körsbärsdalen
doftar lind och tulpan
och gräsmattorna är välskötta
grannens katt jagar hunden
och hus nummer tre
blir färdigt även det
först när det ska säljas

är jag bitter nu?
jaha
är jag vacker nu?
jaha, vi kämpar mot livet
för att få allt vi vill ha
vad gör mig annorlunda?
jag  är yngre
vad säger att Jag klarar mig
12 500 i slutlön
efter trogen tjänst
är det värt
att arbeta

nio kilometer norr om staden
bor döva förskollärare
och mögelallergiker
de tar på sig sina gråa kappor
och åker över bron
som sakta vittrar sönder
för att få andas
frisk, klar luft
och låtsas att världen
ligger för deras fötter

Jag är ung och vacker
och ännu
inte bitter

Jaha.

publicerad i En elva från Göteborg, DBA #31/32, 1992.